Wooow mitt liv kunde inte vara mer skrivat än vad det är just nu...

Hej igen! Här är jag igen...efter typ 5-6 månader. Och du vet vad det betyder....jag mår "fantastiskt"(med en gnutta sarkasm). Nu låt mig förklara vad som har skett den senaste tiden.

Jo, nu ska ni få höra.

Denna termin började fett bra! Jag kom in på den gymnasieskolan och den linjen som jag ville gå, fucking eyy! Jag gick där och fick en jeeeevla massa nya kompisar som va hur sköna som hälst.

Allting vi gjorde på lektioner var as kul, jag gillade fan att vara i skolan för en gång skull. 

Jag hade min älskling som stöttade mig när det vart lite trögt.

sen....efter typ 3 veckor i skolan vart det bara....kaos...

Hade varit på stan dagen innan det hände, träffade en as skön ny polare som jag kickade en holk med och vi snackade om hur vi mådde och chillade. Jag tog mig hem efter nån timme och bara chillade och mådde bra resten av dagen.

Nästa dag, när jag hade vaknat och var påväg till skolan kände jag hur jag veeerkligen inte ville göra nåt den dan...jag kände att jag mådde piss. Jag vart bara argare och argare under dagen. Jag berättade för mina polare efter att dom frågat hur jag mådde, då jag betedde mig konstigt. Då kunde jag inte hålla det inne längre, jag brast. Och där kom mitt första psykbryt.

Alla kännslor som hade samlats under 3 år på den där förjävliga skolan jag gick på innan svämmade över.

Jag grät, jag var förbannad, jag kunde varken prata/se eller tänka klart. Tack fan för att två av mina närmaste vänner jag hade fått fans där då. En av dom, låt oss kalla henne för Frida, höll om mig och lät mig gråta ut i hennes famn. Samtidigt som min andra vänn, låt oss kalla henne för Sofie, försökte lugna och trösta mig genom att prata med mig. Efter kanske 20-30 min gick det typ över och jag mådde bättre, men absolut inte bra, resten av dagen. Dom två hjälpe mig igenom den dagen så gott dom kunde, och dom vet inte hur tacksam jag fortfarande är för det.

Skoldagen var i varje fall över och jag var on my way home. Efter en lååång jävla bussresa från skolan var jag äntligen hemma. Jag mådde fortfarande inte bra men det höll på att lugna sig.

sen kom det.....

sms:et....

jag fick ett sms av...

min älskling......

kortfattat så skrev hon....

"vi borde separera"

.....

jag vet fortfarande inte vad som gick fel.......

Sen gick allt bara neråt igen.....mitt enda ljus i allt helvete....bara lämnade.....och jag kunde inget göra......

Senare. Efter typ 1 vecka, när jag och min polare som vi kan kalla för Fredrik, stog på busstationen och väntade säger Fredrik helt plötsligt "Hey du, kolla vem som står bakom dig"
Klart som fan va det hon...min älskling som inte längre var min.....jag skulle fan ha ignorerat henne men inte fan gjorde jag det, nej nej! Jag gick fram till henne och sen åkta vi buss tillsammans....den resan sved...gjorde så jävla ont....den fick mig att tippa....grovt......för när vi kom fram och jag gick av bussen......då gick jag inte hem.......jag gick till...tågstationen.....

Men inte för att hoppa framför tåget, nej nej, inte där. Nej jag gick efter rälsen, följde den 3-4km utanför stan......och bara...snackade med mig själv och tänkte.......jag tänkte på att det märktes på henne att hon mådde bättre nu, hon mådde bättre av att vara ifrån mig. Så då slog det mig, hon mår bättre ju längre ifrån henne jag är.....så om jag försvinner kommer hon må som bäst.....då kom tankarna som gjorde att lägga halsen mit tågrälsen inte längre verkade som en så dum ide ändå...det var förjävligt lockande....

Men jag kunde inte göra det...det gick bara inte....och tillslut ringde morsan och undrade vart i helvete jag var....sedan vart jag tvungen att gå tillbaka hela vägen. 

Gissa om jag hade träningsvärk dagen efter   

Nu lite kortfattat vad som skett efter det.

Frida träffade kille, som är pundare=hon började punda...allt från Ganja till Heroin.....snackar knappt med henne just nu för hon hoppade av skolan och alla jag hängt med bröt kontakten med henne.

Sofie hamnade i tjafs med nästan alla andra vi hängde med pga ev skitsak som är meningslöst att bråka om, jag drogs in i den och nu har jag blivit av med typ alla förutom Sofie. Sen vart hon gravid med en av mina andra polare och tänker hoppa av skolan...

Då blir jag lämnad helt ensam....igen....

Dock har jag lyckats samla ihop en del polare där jag bor, vi är nu family, Juggalo family. 

Men en av mina bästa och skönaste polare snackar inte med mig längre...och jag vet inte varför...han svarar aldrig på mina meddelanden eller nåt....

Min moped, som va som terapi för mig, den är trasig och kommer förmodligen inte gå att laga....

Jag har ingen att prata med om mina tankar eller så längre heller för att mina polare har en massa egna problem, så jag vill inte ge dom mera jobbigheter då jag vet att jag är hopplös att hjälpa.

Mina sömnproblem är tillbaka och har inget sömnmedel...det vet ni ju redan va det leder till.

En av mina bästa tjejkompisar har flyttat flera mil ifrån min stad så kan knappt träffa henne nå mer.

Välkommen till mitt liv det senaste månaderna och nu...

Åh justja!

Gott Nytt År!

Ska försöka så det blir bättre än förra...men det är inte riktigt jag som bestämmer det.

 

Olivia

9 januari 2016 23:33

hoppas allt löser sig för dig!

http://kissimissicatpow.bloggplatsen.se

Lotus

10 januari 2016 13:32

Det mesta går frammåt, men allt kan ju inte vara perfekt.
Men tack iallafall, det hoppas jag med

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare, minns någon att denna blogg fanns? För det hade jag fan nästan glömt! Hursomhälst så kände jag för att bara göra ett snabbt och kort inlägg...för att jag vill helt enkelt. Så hur mår jag? Jo du det är en bra jävla fråga. Jag fightar min de...

jag ville bara få ut en kort sak lite fort här bland alla mina nedstämda och negativa inlägg. Nej jag mår inte helt bra, det kommer jag förmodligen aldrig att göra. För jag har en grov form av depression och socialfobi/ångest. Det är saker som gör m...

HAHAHAHAHA!!! Rösterna gillar att snacka va?! Don't worry. I'm alright, i'm FINE!! ...

Så...det är en dag kvar sen börjar jag på gymnasiet. Det ser jag faktist fram emot. Men såklart, jag skriver ju här så då kommer jag ju inte skriva omdet jag anser bra med att börja gymnasiet. Nej nej. Jag är här igen för att skriva ut att jag mår/...

Hmm...Jag ska inte säga att jag är överraskad.  Just nu sitter jag i mitt rum, som jag precis har möblerat om, och är nere på botten igen. Inteligent som jag är så har kag en spellista på spotify som jag har döpt till "Depplåtar". Den gör juinte di...