Nu byter jag font på texten. Den här såg mycket bättre ut.

Men till det jag skulle skriva.

Jag har länge nu gått runt med bilden i huvudet på att jag sitte på knä ute nånstans i någon stad i mörkret mitt i natten, det duggar lite lätt.  Med agressiv blick stirrar jag på mina händer som det droppar blod från. Mina händer är fyllda med blod från personen jag hatar så grovt. Samtidigt droppar tårarna fn mina kinder. Mina kläder är varken rena eller hela längre, dom är nästan i trasor , med blodstänk på. Jag har skrapsår lite här och var på kroppen efter att ha snubblat när jag sprungit. Några centimeter framför mig ligger en vass och blodig yxa. Någon meter bakom mig ligger en död kropp från en okänd människa. Allt jag vet om personen bakom mig är att jag hatade den, hatade den mest av allt. Men samtidigt har jag och den personen haft en historia tillsammans. Jag kan inte göra något annat än med tomt huvud, sitta och stirra på mina blodiga händer. Det ända jag vet är att det var mitt fel...jag gjorde det...

Nu måste jag sticka.

Lyckligtvis så skriver jag inte nu för att jag mår dåligt igen. Tvärt om faktist.

Jag har under den senaste tiden börjat må bättre och bättre. Det är väll tack vare mina sömntabletter som gör att jag får sova tillräckligt mycket, sen tack vare min älskade flickvän som alltid lyckas få mig att le varje dag. Helt underbart. Jag hade även jävligt kul med min närmaste vän för bara någon dag sen. Jag är grymt tacksam att vi två fortfarande hänger ibland även fast han är jävligt upptagen med plugg och prov. 

Så det är tack vare dom faktorerna som jag inte har behövt skriva här, vilket jag är extremt glad över.

Det har även varit påsklov, jag har spenderat varje natt med min älskade ängel. vi har firat våran 1-års dag i veckan också. 

Men nu till det lite sämre. 

Jag är orolig för att jag ska falla tillbaka i hålet, för mina sömntabletter är slut och jag vet inte när jag får nya. Sedan eftersom att jag har sovit tillsammans med min flickvän hela förra veckan så kommer det bli extremt jobbigt nu när vi inte kan sova tillsammans under flera dagar. Saknaden efter henne blir gigantisk.  Men inte nog med det för nu har skolfan börjat igen och då kan jag inte sova ut på morgonen. Och eftersom att jag inte somnar för än 3 på nätterna så får jag inte tillräckligt med sömn, vilket leder till att jag är trött och irriterad under skoldagen. men det räcker inte, för när jag är arg i skolan så äter jag dåligt i skolan...då blir jag hungrig, sen mår jag illa och då mår jag helvete. 

som tur har det inte gått så långt än, men jag är oroligt att det ska komma tillbaka....

så ligger det till nu

Jag hoppas att jag slipper skrive här igen.