Sååå...Då är det dax att spilla ut mina tankar på internet igen. Det va ett tag sen som jag behövde skriva, har mått bra en tag nu. Men jag gissar att det goda inte varar för evigt.

Kvällen innan alla hjärtans dag och jag är nere på botten igen.

Det började med att för några dagar sedan så gjorde jag några stycken fråge-saker på internet för att kolla om jag hade någon diagnos. jag vettefan vart jag fick den idén ifrån, men jag gjorde det ändå. Jag vet dock att idén va rätt oseriöst från böran, men det blev seriösare efteråt. För att enlight testerna som jag gjorde så kan jag ha Deprission, OCD, Panikångest och jag kan vara borderline. Det jobbigaste med det är att det låter inte så orealistiskt, tyvärr. Jag berättade dock det för min älskling och hon blev nästan förbannad, förbannad på testerna.  För hon ansåg inte att några tester på internet kan utreda om man har nån diagnos som deprission osv och hon  har rätt. Men jag kan inte släppa tanken, att jag det finns en risk för att jag har allt det där. Det skulle verkligen fucka upp allt för mig, värre än hur det redan är. För på grund av att jag hela tiden går runt med tanken "tänk om jag faktist är deprimerad..det kan ju vara sant." Men jag tänker inte accptera det, det får inte vara sant! Jag litar fan mer på min flickvän än på några jävla tester på internet!

Just nu är jag bara trött.... Jag får förhoppningsvis träffa min älskling imorgon och då vet jag att mitt humör kommer att bli bättre, för bara hennes närhet gör mig glad :)

Jag har varit hemma hela veckan, för jag är sjuk,  tur att jag kan distrahera mig själv så jag slipper tänka så mycket.

Nu hoppas jag att jag inte behöver skriva här på ett tag.

Hej så länge

Tycker du att du är konstig? Tycker du att du har vrickad humor? Tycker du att din stil är annolunda? Är du helt säker?
Låt mig fråga detta då.
Garvar du när du och en kompis snackar om att tortera en person som du hatar? Tycker du om att se blod? Gillar du att försöka komma på dom brutalaste tortyrteknikerna tillsammans med personen du älskar? Har du och en kompis nån gång försökt listat ut olika sätt man kan gömma en död kropp? Har du nån gång bränt dina egna händer för att du har behandlat någon du älskar fel? Måste du gå ut i skogen och skrika tills du har tappat rösten, för att lugna ner dig? Visar du vem du egentligen är och säger du "FUCK YOU!" rakt ut när andra inte gillar det? Blir du glad och skrattar åt bitchblickarna du får?
Tänker du "Nej jag vill inte ha den på mig, dom andra kanske kommer kommentera det..." eller "Fuck it! Jag vill ha den på mig och den är bekväm!"
Älskar du natten för att det är där du känner dig hemma? Säger du vad du tycker utan att bry dig? Har du slutat kolla på TV för att reklamen gör dig förbannad och för att du stör dig på alla idiotiska program? Vet du att ifall du hade kunnat döda någon så skulle du redan ha gjort det?

Eller klär du dig som dina kompisar? Följer du tränder? Litar du på allt som står på facebook? Blir du tjurig när du har förlorat en följare på instagram eller twitter? Är du hellre tyst om vad tycker än att stå för din åsikt? Vill du gå samma väg som dina vänner för du vill inte bli lämnad ensam? Skyller du ifrån dig eller försöker ge olika förklaringar istället för att stå för nåt du sagt eller gjort?

Är du fortfarande säker på att du är konstig, vrickad eller annorlunda?
Jag vet iallafall vem jag är och jag vet vem jag hatar.

Jag vill dela med mig av en av mina favoritlåtar bara. 

Ja, jag är en Juggalo. Det är den sista saken om vem jag är som jag kommer att skriva.

Har kommer en text som jag skrev till min flickvän för ett tag sedan. Det är inte några av mina mörka tankar, men jag vill ändå dela med mig av den.

___________________________________________________________________

Sedan jag började prata med mig själv har jag tänkt extremt djupt......ibland för djupt. Jag började inse att jag är en väldigt vrickad person, på så många sätt. Jag kan knappt fatta att den otroligt störda, men oxå extremt obekväma personen som jag är kunde få en sån otroligt underbar, minst lika vrickad, tjej som dig att falla för mig. Det är en rktig mysig tanke, även fast jag knappt tror det. för jag trodde inte att det va möjligt men heeyy! Check it out! Jag har en relation med den bästa personen i detta universum. Om jag trodde på en gud skulle jag säga att gud måste ha haft en sån jävla beslutsångest över om han skulle sätta dig på jorden eller om han skulle behålla dig i hans paradis som en ängel. För du är fan så nära ängel en människa kan komma, iallafall i mina ögon. Det va därför jag gav dig halsbandet, för att du skulle få tillbaka dina vingar.
Det har gått mer än ett år nu men det känns forfarande som att det va igår jag fick meddelandet av syrran, och vi började skriva.
Du tar fram den bättre personen i mig, du hjälper mig att motarbeta latheten i mig som ofta tar över. Du är den som bygger upp mig efter att jag har crashat.
Helt ärligt så är jag facinerad över att du kan älska mig, för jag ser inte mig själv som någon älskvärd person på nått sätt och det har jag aldrig gjort. Du betyder mer för mig än vad någon annan nånsin gjort.
Jag älskar dig min super sexiga, vrickade, Juggalette och Gamer Geek <3

Ja..Jag ska vara ärlig. Jag gillar blod, det är facinerande, den röda färgen, värmen från det, hur världefullt, viktigt och användbart det är tills det inte är i kroppen längre...då är det värdelöst. Jag tycker att det är intresant med olika tekniker att tortera personer utan att de dör....Jag respekterar även all den kraft ilska skapar, och jag tycker glädjen som kommer efter ilska är borta är vacker. Men det skönaste som finns är ändå avslappningen och lugnet i slutet är underbar. 

Man brukar säga att det som inte dödar en gör en starkare, men det lämnar en depprimerad, traumatiserad och svag. Döden måste vara enkel...för livet är svårt.

.....

Det jag skrev innan...det höll fan inte länge...

Jag kommer lägga upp en text idag, som jag skrev för ett tag sen. Men förutom det så hoppas jag att jag inte kommer skriva något mer på länge, för min egen skull. Idag har varit en bra dag också, för mig, så jag vill slippa tankarna inatt. Skulle även få tillbaka sömntabletterna från älsklingen, för hon behövde dom inte, och det är ju bra.

Hej så länge.

När du väl kommit upp till toppen, bli inte lat och ta inget för givet. För vägen tillbaka till botten är fan inte lång.

Mitt huvud...Hur fan ska jag orka med det? Jag har bara två sömntabletter kvar och dom måste jag spara. Mitt rum på natten vrider mitt huvud åt alla möjliga håll, samma fyra väggar, samma historia på repeat. Jag håller på att bli galen....

Det krävdes inte mycket ikväll för att jag skulle spåra ur. Jag satt och spelade Black Ops mot 6 stycken NPC:er för att uppehålla mina tankar, men inte hjälpte det! Ju sämre det gick i spelet desto argare blev jag. Till slut gick det över gränsen och jag var tvungen...jag var tvungen att skrika...Jag tryckte ner ansiktet i täckena som låg i min säng och skrek tills min röst var borta och jag inte kunde skrika mer. Jag slängde vad jag än kunde komma åt rakt in i väggen med all den kraften som adrenalinet i min kropp gav mig. När allt var över satt jag bara och stirrade in i TV:n med tom blick och tomt huvud...

Detta rum...På natten.....Nånting är fel med det....Så här ska det inte vara.....Så fort jag går ut blir det bättre.....Jag vill ut...Men kan inte gå....Jag...Jag måste ut!!