Sååå...Då är det dax att spilla ut mina tankar på internet igen. Det va ett tag sen som jag behövde skriva, har mått bra en tag nu. Men jag gissar att det goda inte varar för evigt.

Kvällen innan alla hjärtans dag och jag är nere på botten igen.

Det började med att för några dagar sedan så gjorde jag några stycken fråge-saker på internet för att kolla om jag hade någon diagnos. jag vettefan vart jag fick den idén ifrån, men jag gjorde det ändå. Jag vet dock att idén va rätt oseriöst från böran, men det blev seriösare efteråt. För att enlight testerna som jag gjorde så kan jag ha Deprission, OCD, Panikångest och jag kan vara borderline. Det jobbigaste med det är att det låter inte så orealistiskt, tyvärr. Jag berättade dock det för min älskling och hon blev nästan förbannad, förbannad på testerna.  För hon ansåg inte att några tester på internet kan utreda om man har nån diagnos som deprission osv och hon  har rätt. Men jag kan inte släppa tanken, att jag det finns en risk för att jag har allt det där. Det skulle verkligen fucka upp allt för mig, värre än hur det redan är. För på grund av att jag hela tiden går runt med tanken "tänk om jag faktist är deprimerad..det kan ju vara sant." Men jag tänker inte accptera det, det får inte vara sant! Jag litar fan mer på min flickvän än på några jävla tester på internet!

Just nu är jag bara trött.... Jag får förhoppningsvis träffa min älskling imorgon och då vet jag att mitt humör kommer att bli bättre, för bara hennes närhet gör mig glad :)

Jag har varit hemma hela veckan, för jag är sjuk,  tur att jag kan distrahera mig själv så jag slipper tänka så mycket.

Nu hoppas jag att jag inte behöver skriva här på ett tag.

Hej så länge