Mitt huvud...Hur fan ska jag orka med det? Jag har bara två sömntabletter kvar och dom måste jag spara. Mitt rum på natten vrider mitt huvud åt alla möjliga håll, samma fyra väggar, samma historia på repeat. Jag håller på att bli galen....

Det krävdes inte mycket ikväll för att jag skulle spåra ur. Jag satt och spelade Black Ops mot 6 stycken NPC:er för att uppehålla mina tankar, men inte hjälpte det! Ju sämre det gick i spelet desto argare blev jag. Till slut gick det över gränsen och jag var tvungen...jag var tvungen att skrika...Jag tryckte ner ansiktet i täckena som låg i min säng och skrek tills min röst var borta och jag inte kunde skrika mer. Jag slängde vad jag än kunde komma åt rakt in i väggen med all den kraften som adrenalinet i min kropp gav mig. När allt var över satt jag bara och stirrade in i TV:n med tom blick och tomt huvud...

Detta rum...På natten.....Nånting är fel med det....Så här ska det inte vara.....Så fort jag går ut blir det bättre.....Jag vill ut...Men kan inte gå....Jag...Jag måste ut!!

Våran värld är fuckad..

Människor sprider rykten om varandra.
Hatar varandra utan anledning.
Varför är det så egentligen, det är bara fel..
Mår dom bättre av att se andra lida eller?
Varför kan man inte bara hålla tyst.. Det hade varit mycket bättre..
Men nej man ska ge hat till varandra..
Men allt har gått för långt nu.. Det har blivit för mycket hat..
Folk tar livet av sig.. Skär sig.. Dricker.. Eller tar överdos.
Det är inte rätt.. Det borde inte va såhär.
Ingen borde må dåligt.. Eller känna att dom vill dö.
Jag vill hjälpa alla så att dom mår bättre.
Men jag kan inte hjälpa någon.. Jag suger på sånt..
Jag kan inte göra något rätt.. Allt blir bara fel.

Har du någon gång varit så arg så att minsta lilla sak kan få dig att flippa ur. Som att du sitter på en lektion och det är folk som irriterar dig och du känner inom dig hur ilskan växer sig större och större för varje minut som går, och du vill så gärna ställa dig upp och skrika "HÅLL KÄFTEN INNAN JAG BRYTER NACKEN PÅ DIG!". Eller som att du går ute och du känner att minsta lilla jävulskap nån gör mot dig så skulle du kunna trycka upp personen mot en vägg och bryta vartenda revben på den medans du stryper hårt om halsen.
För så känner jag när jag går ensam runt i staden. Det enda som kan lugna mig är musiken i mina hörlurar eller närheten av min älskade. Men när jag varken kan lyssna på musik eller prata med henne så......så....håll dig bara borta då...

Come and play with me even if it means your death

Though you hated me, my tomahawk swings right to left

You bet just wait and see, I'll be a juggalo till my very last breath

Then you hate to see these hatchet men up on our chest

Det kommer bli en del inlägg dom kommande dagarna för jag har lite texter som jag har skrivit när jag mått piss, som jag kommer att lägga upp. Men sedan, efter att jag har lagt upp dom så hoppas jag, för min skull, att det kommer ta att bra tag tills jag lägger upp en till text.

Men just nu så har jag några stycken texter som kommer att komma upp. En av dom handlar dock inte om mina mörka tankar, men jag kommer att lägga upp den iallafall för den passar temat en del.

Nu måste jag gå...fyfan...orkar inte med skolan igen....jag hoppas att dagen går fort.

Hej så länge!