Hmm...Jag ska inte säga att jag är överraskad. 

Just nu sitter jag i mitt rum, som jag precis har möblerat om, och är nere på botten igen. Inteligent som jag är så har kag en spellista på spotify som jag har döpt till "Depplåtar". Den gör juinte direkt nånting bättre just nu.

Aja, jag ska berätta vad jag har på hjärtat. Det är ju ändå därför jag är här och skriver igen.

Nu är jag äntligen hemma igen, här där jag hoppades att allting skulle bli bättre. Jag trodde att jag skulle må bra och vara allmänt glad nu när jag fått komma hem. Men som vanligt så hade jag fel.  Jag sitter i sängen, min mun är helt förstörd, klockan är 01:05 och inombords känner jag mig bara tom.....som att det inte finns nåt kvar. Jag glimtar ut ibland för jag har riktat sängen mot fönstret, och jag önskar att jag kunde gå ut och vandra i natten. Det är nåt av det bästa som finns för mig när jag mår dåligt, men jag kommer inte ifrån mitt rum och då mår jag bara sämre.

Jag tänker avsluta detaa inlägg med en del utav texten från låten jag lyssnar på just nu. den förklarar rätt bra hur jag känner.

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på,

jag får en karta men inte vilken väg att gå.

Min själ vill iväg här ifrån,

en fånge länge nog, ska världem vara så?