Sååååå.....hehehehehahaha!!!

Mjaaaaaaa jag kanskeee har en liten breakdown just nu ooch jag känner att jag bör släppa ut det såå jag inte exploderar bland folk!

Hehehaha jaaa det låter bra!!!!!

Låt mig förklara min situation och jag ska försöka att inte snurra ihop det jag skriver allt för mycket.

Jag sitter just nu i mitt rum...klockan är runt halv 2 på natten. Mitt rum är cirka 25 grader varmt men min kropp känns betydligt mycket varmare....speciellt mitt huvud!

Jag lyssnar på Twiztid och freeaakar ut lite här.....jag känner hur svetten lackar på min panna och i mina händer. Min hälls bränner på grund av rivmärkena mina naglar skapade för några minuter sen. 

Jag brister ut i små spasm-öiknande rörelser där jag river mig över huvudet och halvskrattar för mig själv...jag vill bara ställa mig upp och skrika ut till jag inte har någon röst kvar...men det är folk hemma och jag vill inte dra uppmärksamhet till mig...även fast det är svårt att stå emot.....

Låt mig fråga....har du nån gång kännt att du vill springa ut, ta tag i närmaste person och sen bara....grrraaahahh!!!!! Tortera han eller hon tills du somnar?? Hehehehe...inte?? Vad bra...för så känner jag just nu.....

Jag vill skada någon....jag vill skratta och jag vill gråta på samma gång....jag önskar att jag kunde somna meeeeeeen jag är INTE TRÖTT!! HAHAHA!

...

...

...

...

FAN VAD JAG ÄR TÖRSDIG...

Är jag deprimerad?..ja...jag är tillbaka på dom tankarna igen. Nej...det kan inte vara det...men nåt är fel. Det kände jag nyss, men jag har ingen aning om vad. Det känns inte som att det är jag som styr min kropp. Jag gör och säger konstiga saker utan att riktigt veta vad jag säger. Jag klarar inte av att vara runt folk heller, spelar ingen större roll vilka det är, jag vill bara bli lämnad ifred.

Jag började nästan gråta...utan anledning....jag har så jävla ont i min arm också. Jag vet inte varför och det blir bara värre och värre med tiden känns det som. Jag kände det fan ända upp i nacken idag. Det gör att jag knappt kan röra min arm och jag har absolut ingen styrka i den. Jag bara vet inte längre. Att göra vad som är rätt och att göra det jag borde känns fel, men skuldkänslorna går inte att hejda när jag gjort "fel".

Det känns som att detta är bara början dock... -.-

Det va ett bra tag sen jag behövde skriva här nu. Men idag kommer det två inlägg på rad tyvärr.

Jag behövde bara säga detta, har tänkt på det i 2 dagar nu och vill inte börja gräva ner mig i det. Men efterson jag är här antar jag att drt redan är för sent.

Jag fungerar på ett konstigt sätt, det har jag gjort hela mitt liv och det förstör så jävla mycket för mig. Jag lever i en ständug kännsla av att göra rätt känns fel. Att när jag får ett val så känns det mer fel att välja det som är rätt, än att välja vad som är fel. Detbär därför jag inte kan gråta när jag borde, det är därför jag har svårt att säga förlåt till vissa, det är därför jag har svårt att säga tack, det är därför jag inte kan göra det som är "moraliskt rätt". För det känns fel och när jag hamnar i en sån situation får jag panik, som sedan leder till ångest. Sen är allt bara kaos och jag vill inget hällre än att bara gå iväg, försvinna, till nån helt annan plats.

Det är därför jag alltid gör fel, det är därför jag alltid tar den sämre och mörkare vägen.

Tur att jag har min älskling som alltid kan visa mig den ljusa, bättre vägen och alltid får mig att göra det som är bra. Tyvärr så funkar det inte alltid.

Har du nån gång viljat ta tag i någon person som du verkligen avskyr, släpa till ett avlägset skjul där ingen annan är och sedan ta en tång och dra ut varje nagel på personen. Låta hen sitta fastspänd i en stol, skrikandes, blodig. Har då nån gång bara viljat flippa ur, skrika så högt du kan och sänka vareda jävel som försöker ställa sug i din väg. För det kan jag säga, det har jag viljat göra många gånger och ibland ångrar jag att jag inte har tagit chansen att göra det när jag väl fått den. Att visa för dom jävlarna som så länge plågat din mentala hälsa, visa dom att man inte ska putta en lugn person över gränsen. För att se dom som tror att dom kan bete sig hur som hälst i mer skräck än vad dom kan tänka sig...den tanken, den njuter jag av så extremt mycket.

Tycker du fortfarande att du är så annorlunda?

Lyckligtvis så skriver jag inte nu för att jag mår dåligt igen. Tvärt om faktist.

Jag har under den senaste tiden börjat må bättre och bättre. Det är väll tack vare mina sömntabletter som gör att jag får sova tillräckligt mycket, sen tack vare min älskade flickvän som alltid lyckas få mig att le varje dag. Helt underbart. Jag hade även jävligt kul med min närmaste vän för bara någon dag sen. Jag är grymt tacksam att vi två fortfarande hänger ibland även fast han är jävligt upptagen med plugg och prov. 

Så det är tack vare dom faktorerna som jag inte har behövt skriva här, vilket jag är extremt glad över.

Det har även varit påsklov, jag har spenderat varje natt med min älskade ängel. vi har firat våran 1-års dag i veckan också. 

Men nu till det lite sämre. 

Jag är orolig för att jag ska falla tillbaka i hålet, för mina sömntabletter är slut och jag vet inte när jag får nya. Sedan eftersom att jag har sovit tillsammans med min flickvän hela förra veckan så kommer det bli extremt jobbigt nu när vi inte kan sova tillsammans under flera dagar. Saknaden efter henne blir gigantisk.  Men inte nog med det för nu har skolfan börjat igen och då kan jag inte sova ut på morgonen. Och eftersom att jag inte somnar för än 3 på nätterna så får jag inte tillräckligt med sömn, vilket leder till att jag är trött och irriterad under skoldagen. men det räcker inte, för när jag är arg i skolan så äter jag dåligt i skolan...då blir jag hungrig, sen mår jag illa och då mår jag helvete. 

som tur har det inte gått så långt än, men jag är oroligt att det ska komma tillbaka....

så ligger det till nu

Jag hoppas att jag slipper skrive här igen.

Jag vill dela med mig av en av mina favoritlåtar bara. 

Ja, jag är en Juggalo. Det är den sista saken om vem jag är som jag kommer att skriva.

Ja..Jag ska vara ärlig. Jag gillar blod, det är facinerande, den röda färgen, värmen från det, hur världefullt, viktigt och användbart det är tills det inte är i kroppen längre...då är det värdelöst. Jag tycker att det är intresant med olika tekniker att tortera personer utan att de dör....Jag respekterar även all den kraft ilska skapar, och jag tycker glädjen som kommer efter ilska är borta är vacker. Men det skönaste som finns är ändå avslappningen och lugnet i slutet är underbar. 

Man brukar säga att det som inte dödar en gör en starkare, men det lämnar en depprimerad, traumatiserad och svag. Döden måste vara enkel...för livet är svårt.

.....

Det jag skrev innan...det höll fan inte länge...

Jag kommer lägga upp en text idag, som jag skrev för ett tag sen. Men förutom det så hoppas jag att jag inte kommer skriva något mer på länge, för min egen skull. Idag har varit en bra dag också, för mig, så jag vill slippa tankarna inatt. Skulle även få tillbaka sömntabletterna från älsklingen, för hon behövde dom inte, och det är ju bra.

Hej så länge.