Nu byter jag font på texten. Den här såg mycket bättre ut.

Men till det jag skulle skriva.

Jag har länge nu gått runt med bilden i huvudet på att jag sitte på knä ute nånstans i någon stad i mörkret mitt i natten, det duggar lite lätt.  Med agressiv blick stirrar jag på mina händer som det droppar blod från. Mina händer är fyllda med blod från personen jag hatar så grovt. Samtidigt droppar tårarna fn mina kinder. Mina kläder är varken rena eller hela längre, dom är nästan i trasor , med blodstänk på. Jag har skrapsår lite här och var på kroppen efter att ha snubblat när jag sprungit. Några centimeter framför mig ligger en vass och blodig yxa. Någon meter bakom mig ligger en död kropp från en okänd människa. Allt jag vet om personen bakom mig är att jag hatade den, hatade den mest av allt. Men samtidigt har jag och den personen haft en historia tillsammans. Jag kan inte göra något annat än med tomt huvud, sitta och stirra på mina blodiga händer. Det ända jag vet är att det var mitt fel...jag gjorde det...

Nu måste jag sticka.

Såå....Andra dagen som 16:åring och det blev ett rent helvete.

Så ja, igår fyllde jag år. Blev äntligen 16 år så nu kan jag börja övningsköra, Och gårdagen var jävligt härlig.  Fick till och med spendera natten med min älskade och det va jävligt nice.

Men idag började och fortsatte i ett helvete och det blir fan bara värre och värre.

Jag vaknade med huvudvärk och ville fan inte lämna sängen, jag ville bara ligga kvar där och sova bort hela dagen. Jag kände redan då att jag inte ville ha denna dag. Men det bestämmer inte jag över så just nu är jag i skolan iallafall.

Just nu känner jag mig så jävla trött...men inte tröttheten som sömn kan fixa. Det är tröttheten som kommer efter att få så satans jävla mycket grejer man måste göra och det blir bara mer och mer. Det är den tröttheten som kommer när man plussar ihop det med att man stressar hela tiden och sedan ljuger för sig själv att man aldrig stressar. Det är tröttheten som gör att även fast man har så jävla mycket att göra så lägger man sig i sängen och sover. För just nu vill jag bara lämna all denna jävla skit bakom mig och gå här ifrån, för fan asså! om jag kunde skulle jag ta min ryggsäck och bara gå här ifrån. Men jag kan inte, jag sitter fan fast här i helveteshålan. 

Jag vill så gärna ha min älskling vid mig och jag vill hänga med polare. Men det går inte så jävla bra när jag samtidigt bara vill bli lämnad ifred. Jag är också hungrig som fan och jag har snart lunch, men jag kommer inte käka för jag orkar inte vara ensam runt en massa folk.  

Jag är trött på det mesta, kan någon lätta på trycket? Jag sitter i en cell och du har kastat bort nyckeln.

Andra dagen som 16-åring kan gärna få vara över nu.

Sååå...Då är det dax att spilla ut mina tankar på internet igen. Det va ett tag sen som jag behövde skriva, har mått bra en tag nu. Men jag gissar att det goda inte varar för evigt.

Kvällen innan alla hjärtans dag och jag är nere på botten igen.

Det började med att för några dagar sedan så gjorde jag några stycken fråge-saker på internet för att kolla om jag hade någon diagnos. jag vettefan vart jag fick den idén ifrån, men jag gjorde det ändå. Jag vet dock att idén va rätt oseriöst från böran, men det blev seriösare efteråt. För att enlight testerna som jag gjorde så kan jag ha Deprission, OCD, Panikångest och jag kan vara borderline. Det jobbigaste med det är att det låter inte så orealistiskt, tyvärr. Jag berättade dock det för min älskling och hon blev nästan förbannad, förbannad på testerna.  För hon ansåg inte att några tester på internet kan utreda om man har nån diagnos som deprission osv och hon  har rätt. Men jag kan inte släppa tanken, att jag det finns en risk för att jag har allt det där. Det skulle verkligen fucka upp allt för mig, värre än hur det redan är. För på grund av att jag hela tiden går runt med tanken "tänk om jag faktist är deprimerad..det kan ju vara sant." Men jag tänker inte accptera det, det får inte vara sant! Jag litar fan mer på min flickvän än på några jävla tester på internet!

Just nu är jag bara trött.... Jag får förhoppningsvis träffa min älskling imorgon och då vet jag att mitt humör kommer att bli bättre, för bara hennes närhet gör mig glad :)

Jag har varit hemma hela veckan, för jag är sjuk,  tur att jag kan distrahera mig själv så jag slipper tänka så mycket.

Nu hoppas jag att jag inte behöver skriva här på ett tag.

Hej så länge

Tycker du att du är konstig? Tycker du att du har vrickad humor? Tycker du att din stil är annolunda? Är du helt säker?
Låt mig fråga detta då.
Garvar du när du och en kompis snackar om att tortera en person som du hatar? Tycker du om att se blod? Gillar du att försöka komma på dom brutalaste tortyrteknikerna tillsammans med personen du älskar? Har du och en kompis nån gång försökt listat ut olika sätt man kan gömma en död kropp? Har du nån gång bränt dina egna händer för att du har behandlat någon du älskar fel? Måste du gå ut i skogen och skrika tills du har tappat rösten, för att lugna ner dig? Visar du vem du egentligen är och säger du "FUCK YOU!" rakt ut när andra inte gillar det? Blir du glad och skrattar åt bitchblickarna du får?
Tänker du "Nej jag vill inte ha den på mig, dom andra kanske kommer kommentera det..." eller "Fuck it! Jag vill ha den på mig och den är bekväm!"
Älskar du natten för att det är där du känner dig hemma? Säger du vad du tycker utan att bry dig? Har du slutat kolla på TV för att reklamen gör dig förbannad och för att du stör dig på alla idiotiska program? Vet du att ifall du hade kunnat döda någon så skulle du redan ha gjort det?

Eller klär du dig som dina kompisar? Följer du tränder? Litar du på allt som står på facebook? Blir du tjurig när du har förlorat en följare på instagram eller twitter? Är du hellre tyst om vad tycker än att stå för din åsikt? Vill du gå samma väg som dina vänner för du vill inte bli lämnad ensam? Skyller du ifrån dig eller försöker ge olika förklaringar istället för att stå för nåt du sagt eller gjort?

Är du fortfarande säker på att du är konstig, vrickad eller annorlunda?
Jag vet iallafall vem jag är och jag vet vem jag hatar.

När du väl kommit upp till toppen, bli inte lat och ta inget för givet. För vägen tillbaka till botten är fan inte lång.

Mitt huvud...Hur fan ska jag orka med det? Jag har bara två sömntabletter kvar och dom måste jag spara. Mitt rum på natten vrider mitt huvud åt alla möjliga håll, samma fyra väggar, samma historia på repeat. Jag håller på att bli galen....

Det krävdes inte mycket ikväll för att jag skulle spåra ur. Jag satt och spelade Black Ops mot 6 stycken NPC:er för att uppehålla mina tankar, men inte hjälpte det! Ju sämre det gick i spelet desto argare blev jag. Till slut gick det över gränsen och jag var tvungen...jag var tvungen att skrika...Jag tryckte ner ansiktet i täckena som låg i min säng och skrek tills min röst var borta och jag inte kunde skrika mer. Jag slängde vad jag än kunde komma åt rakt in i väggen med all den kraften som adrenalinet i min kropp gav mig. När allt var över satt jag bara och stirrade in i TV:n med tom blick och tomt huvud...

Detta rum...På natten.....Nånting är fel med det....Så här ska det inte vara.....Så fort jag går ut blir det bättre.....Jag vill ut...Men kan inte gå....Jag...Jag måste ut!!

Våran värld är fuckad..

Människor sprider rykten om varandra.
Hatar varandra utan anledning.
Varför är det så egentligen, det är bara fel..
Mår dom bättre av att se andra lida eller?
Varför kan man inte bara hålla tyst.. Det hade varit mycket bättre..
Men nej man ska ge hat till varandra..
Men allt har gått för långt nu.. Det har blivit för mycket hat..
Folk tar livet av sig.. Skär sig.. Dricker.. Eller tar överdos.
Det är inte rätt.. Det borde inte va såhär.
Ingen borde må dåligt.. Eller känna att dom vill dö.
Jag vill hjälpa alla så att dom mår bättre.
Men jag kan inte hjälpa någon.. Jag suger på sånt..
Jag kan inte göra något rätt.. Allt blir bara fel.

Har du någon gång varit så arg så att minsta lilla sak kan få dig att flippa ur. Som att du sitter på en lektion och det är folk som irriterar dig och du känner inom dig hur ilskan växer sig större och större för varje minut som går, och du vill så gärna ställa dig upp och skrika "HÅLL KÄFTEN INNAN JAG BRYTER NACKEN PÅ DIG!". Eller som att du går ute och du känner att minsta lilla jävulskap nån gör mot dig så skulle du kunna trycka upp personen mot en vägg och bryta vartenda revben på den medans du stryper hårt om halsen.
För så känner jag när jag går ensam runt i staden. Det enda som kan lugna mig är musiken i mina hörlurar eller närheten av min älskade. Men när jag varken kan lyssna på musik eller prata med henne så......så....håll dig bara borta då...