Har du någon gång varit så arg så att minsta lilla sak kan få dig att flippa ur. Som att du sitter på en lektion och det är folk som irriterar dig och du känner inom dig hur ilskan växer sig större och större för varje minut som går, och du vill så gärna ställa dig upp och skrika "HÅLL KÄFTEN INNAN JAG BRYTER NACKEN PÅ DIG!". Eller som att du går ute och du känner att minsta lilla jävulskap nån gör mot dig så skulle du kunna trycka upp personen mot en vägg och bryta vartenda revben på den medans du stryper hårt om halsen.
För så känner jag när jag går ensam runt i staden. Det enda som kan lugna mig är musiken i mina hörlurar eller närheten av min älskade. Men när jag varken kan lyssna på musik eller prata med henne så......så....håll dig bara borta då...

Come and play with me even if it means your death

Though you hated me, my tomahawk swings right to left

You bet just wait and see, I'll be a juggalo till my very last breath

Then you hate to see these hatchet men up on our chest

Det kommer bli en del inlägg dom kommande dagarna för jag har lite texter som jag har skrivit när jag mått piss, som jag kommer att lägga upp. Men sedan, efter att jag har lagt upp dom så hoppas jag, för min skull, att det kommer ta att bra tag tills jag lägger upp en till text.

Men just nu så har jag några stycken texter som kommer att komma upp. En av dom handlar dock inte om mina mörka tankar, men jag kommer att lägga upp den iallafall för den passar temat en del.

Nu måste jag gå...fyfan...orkar inte med skolan igen....jag hoppas att dagen går fort.

Hej så länge!

Människor. Vi är den värsta arten på denna planet. Jag respekterar fan demoner mer än vad jag respekterar människor. Varför? låter inte det idiotiskt? Att jag avskyr min egna art så mycket att jag nästan hellre skulle vilja vara demon.
Jag tänker berätta varför.
För att människor är berädda att göra allt för att få vad dom vill ha, och nu för tiden är det pengar. Det är vidrigt. Folk är så kära i dom små lapparna så att dom är berädda att lämna alla sina nära och kära för att få dom pengarna dom vill ha, men det är ändå inte nog! Människor hugger varandra i ryggen, ljuger och krigar emot varandra för att få vad dom vill ha.
Ingen annan art på denna planet är så maktgalna som människor, andra arter litar på varandra. Varför? För dom hugger inte varandra i ryggen för en sedel.
Människor äcklar mig.

Jag hör inte hemma här, jag känner mig inte hemma här. Jag vill bort från det här. Jag vill till en ny plats, en ny stad med nya människor. Jag är trött på denna stad, fylld av falskt folk. Folk här hugger varandra i ryggen hela tiden, men ingen vet varför. Jag har sagt åt mina närmaste med det har inte hjälp, för även mina vänner går bakom ryggen på varadra. Varför? Jag fattar inte varför? Säg mig varför. Jag som trodde att vi blev vänner för att vi inte gillade dom andra, för vi såg hur falska dom va.  Men vi gör ju precis samma sak, vart finns respekten? För jag ser den inte längre.   

Hejsan!

Jag vet inte hur jag ska starta detta. Men jag börjar väll bara att skriva så får vi se hur det blir.

Jag har så mycket som snurrar i mitt huvud så det är inte sant. Ibland tror jag att det är lugnt och att jag kan fortsätta leva mitt liv så som jag vill, men då, PLAOW! Så kommer dom där vidriga jävla tankarna tillbaka, när jag minst anar det.

Oftast så får jag dom sent  natten, för jag har grova sömnproblem. Det är som att när det blir natt så blir min kropp trött och jag vill inget annat än att lägga mig i min säng och bara sova men då, när jag har lagt mig, så börjar hjärnan att snacka. Det går bara inte att tysta ner det, alla tankar som snurrar runt och alla röster som talar till mig. Det spelar ingen roll om jag lägger mig 8 eller 12, oftast är jag inte ens trött för än 4 på morgonen. Men som tur har jag fått sömntabletter nu, örttabletter som lugnar än. så det är inget kemiskt skit som kan döda mig om jag överdosar och det är väll bra, minskad risk för självmord är ju skönt.

Idag är fan inte min dag, somnade sent uta helvete inatt och vaknade ännu senare. Har inget att se fram emot i skolan heller för min älskling ligger hemma i halsfluss. Jag ska dock hem till henne efter skolan och ge henne lite sömntabletter för hon har svårt att sova nu när hon är sjuk. Hon ville först inte ha det för hon tyckte att det inte behövdes, hon sa att hon skulle klara sig ändå och så ville hon inte att jag skulle behöva gå igenom halva stan i snöstorm för att lämna dom, så ville hon inte att jag skulle riskera att bli sjuk heller. Hon är en riktigt kämpe min älskling.

Nej nu känner jag att det börjar bli mycket text, skriver mer nästa gång. Jag hoppas att det inte blir snart, för min skull.

Hej så länge!